Vad, hur och varför (SWE)

Kinbaku är en japansk repkonst som härstammar från Edoperioden (1603-1867) men som under åren har utvecklats och specialiserats under olika namn. Det japanska begreppet kinbaku betyder ‘att binda (människor) med en intention’. Intentionen vara allt ifrån meditativ och terapeutisk, till sexuell och dominant, eller sträva efter skönhet och uppvisande.

Mitt sinne är redan långt borta i en annan dimension.

Min kropp vibrerar av vetskap om närvaron här.

Min själ börjar känna igen sig själv

och ler mjukt mot mig.

Repen berättar en historia om det jag tidigare bara anat.

En känsla av att vara hållen i allt.

Sensationer från begynnelsen vibrerar i och omkring mig.

Bara känna, bara uppleva, bara vara.

Mötet

I centrum står alltid mötet mellan den som binder, den som blir bunden och ibland även de som betraktar. Fokuset på mötet är en stor skillnad gentemot det japanska begreppet shibari, som innebär handlingen ‘att binda’ oavsett om det gäller skosnören, presenter, bonsai eller människor. Mötet genom repen kan liknas vid en argentinsk tango där en för och en följer. Det finns inga förutbestämda regler utan bara traditioner och improvisation. Mötet kan skapa en maktförskjutning och en polaritet mellan de två rollerna. Makten ges frivilligt med kärlek och tillit, i motsats till att tas med våld eller manipulation, vilket skapar hängivelse, närvaro och intimitet. Mötet kan sedan ta många olika vägar som ger olika känslor, sensationer och upplevelser. Genom inkännande och ordlös kommunikation följer mötet en gemensam väg, ofta utan några specifika förväntningar, där resan är det egentliga målet.

Surrender

Surrender betyder på engelska att hänge sig, att överlämna sig och att kapitulera inför någonting. Det är inte ofta vi får göra det i dagens samhälle där vi har krav på oss att vara starka, självständiga och ständigt i kontroll över allt omkring oss. En stor likhet mellan den svenska och japanska mentaliteten är vår rädsla för att misslyckas, att tappa ansiktet och göra att andra besvikna. Vi kämpar på hela vägen in väggen tills vi tvingas kapitulera. Kinbaku är ett konkret verktyg att ge efter tidigare och mjukare under medvetna och kontrollerade former genom att överlämna oss till någon. Denna hängivelse skapar en otrolig inre frid. Religionerna har genom årtusenden erbjudit inre frid genom hängivelse till en okänd och trosbaserad gud. Kinbaku låter oss uppleva hängivelsen genom en Bakushi (repmästare på japanska), älskare eller livspartner.

Är du nyfiken på att uppleva surrender, så erbjuder jag sessioner och privatlektioner – läs mera här.

Kinbaku i praktiken

Repen som verktyg fascinerar människor världen över och skapar samklang med diverse olika områden så som kroppsliga praktiker (akrobatik, dans och yoga), terapeutisk självutveckling, konstnärliga uttryck, erotiska maktlekar, scenuppträdanden och mycket mera. Detta har skett mycket tack vare de människor med stor erfarenhet av både kinbaku och något ytterligare område som sedan har valt att kombinera dessa och dela kunskapen vidare. Exempel är koreografen Felix Ruckert, aikidoutövaren Nicholas Yoroi och WeArePlay’s koppling till diverse tantriska praktiker.

Meditation & terapi

Du är fri att vara bunden; och bunden till att vara fri.

Den mest återkommande beskrivningen av kinbaku är just meditation, hur skönt det är att få släppa taget och bli hållen av repen som i en förlängd kram. Omvärlden och tiden försvinner och man blir mer närvarande i kroppen. Tankarna skiftar karaktär och fokuserar på här-och-nu istället för framtiden och dåtiden. Kroppen ger efter och slappnar av. Stressen ebbar ut. Just därför utövas ofta kinbaku som en guidad meditation där den som binder håller i taktpinnen.

Kinbaku kan även användas för rent terapeutiska och självutvecklande ändamål genom att lära oss mer om oss själva. Vårt behov av surrender och dragning till erotiska maktlekar växer i takt med att samhället blir allt mer individualistiskt. I det jämställda samhället vi alla eftersträvar kan man uppleva bieffekter av att alla alltid förväntas att vara starka och framgångsrika. Vi definieras allt mer av vad vi har uppnått materiellt genom vilka bilar vi kör, på vilket gym vi tränar vår kropp, vilka märken och material vi bär, var vi bor och hur många tum TV som hänger på vår vägg där hemma. Då är det inte konstigt att drömmen föds om att släppa taget bara för en stund och bli accepterad för exakt den vi är oavsett kropp, karriär och konsumtion. Att bli medveten och uppleva detta kan antingen bli som en oas i vardagen eller ge perspektiv och motivation till förändring. Där är repen ett perfekt verktyg i händerna på en erfaren bindare.

Teknisk perfektion

• 

• 

• 

• 

En annan vanlig strävan inom kinbaku är att uppnå teknisk perfektion. Att utmana både den som binder och den som blir bunden genom mer komplicerade mönster, mer utmanande bindningar, mer symmetri och variationer, och att samtidigt behålla lugn och smidighet. Detta tränas upp genom åratal av fokuserad övning.

Perfektion tar sig även uttryck i det historiska kunnandet. Här ingår att veta hur ett mönster har utvecklats genom åren och varför, vem som skapade mönstret från början och vad som utmärker dess personliga touch. Detta uppnås genom att studera böcker och gamla tidskrifter, men också genom att lära direkt ifrån den utdöende generation som sådde fröet till den kinbaku som utövas idag. Det är att förvalta ett historiskt arv.

Den tekniska perfektionen dokumenteras både i fotografi och film, gärna med hjälp av professionella fotografer och utrustning. Även miljön och kläderna har stor betydelse för att skapa ett helhetsintryck med korrekt bundna kimonos, fantasifylld sminkning och många andra detaljer. Resultaten publiceras i magasin, sociala medier och fotoutställningar eller blandas med annan populärkultur genom musikvideos, spelfilmer och reklam.

Performance och teatraliska scenshower låter en Nawashi (teknisk repmästare på japanska) visa upp sin förmåga framför publik. Traditionellt sker upphängningarna som en serie övergångar mellan olika positioner för att visa upp den bundna i olika former och uttryck. Ibland blandas dessa med moderna influenser så som inslag av dans eller digitalt material och ifrågasättande av de traditionellt förutbestämda rollerna mellan bindare och bunden.

Det är värt att ha i åtanke när man vill lära sig japansk repkonst att mycket av de bilder och filmer som finns tillgängliga är just exempel på teknisk perfektion och inte alls återspeglar hur kinbaku vanligtvis utövas.

Erotiska maktlekar

Rep är idag vanligt som inslag i sexuell utlevnad och fantasier. En studie med 1500 deltagare från 2014 visar att 52% av kvinnorna och 46% av männen fantiserar om att bli bundna. Upp till 60% av kvinnorna drömde om att få uppleva surrender genom erotiska maktlekar. Rep är en vanlig ingång till maktlekar för nyfikna och nybörjare eftersom verktyget upplevs som mindre skrämmande än kedjor och piskor. Just kinbaku utövas ofta i lugna yogastudio-liknande miljöer, till skillnad från BDSM i stort som förknippas med mörka källare och dekadenta nattklubbar. Det finns även en norm i repcommunityn att en kinbaku-session inte behöver innehålla penetrativt sex, utan att upplevelsen i sig av repen är något vackert att eftersträva. Det gör det tryggare och enklare att börja utforska erotiska maktlekar genom kinbaku.

Kinbaku representeras av tre områden inom paraplybegreppet BDSM.

• BD (Bondage och Discipline) representeras av att vara bunden rent fysiskt och att uppleva maktlöshet.
• DS (Dominans och Submission) eller maktförskjutning representeras av polariteten mellan den som binder och den som blir bunden. Att ge upp kontrollen och känna tillit leder vägen till ett intimare möte med mer närvaro.
• SM (Sadism och Masochism) eller sensationer representeras av känslan av repen och kropparna som möts. Sensationen kan vara allt från en lätt beröring och en njutningsfull smekning till utmanande smärta eller tyngdlöshet i en upphängning.

Den konstärliga ådran

Japansk repkonst har alltid inspirerat konstnärer, kanske är det tack vare kombinationen av traditionell japansk estetik och det emotionellt starka bildspråket.

Repkonstnären Kinoko Hajime (Tokyo, Japan) började tidigt att skapa installationer av människor och objekt med hjälp av rep. Hans konst utforskar hur rep som objekt och uttryck kan komplimentera och förstärka existerande miljöer och kontext. Han har bundit allt ifrån stenblock i naturen till inredningen i Tokyos hippaste barer.

Konstnären Anna Ihle (Stavanger, Norge) gjorde utställningen Idle Hands som ett experiment i hur arbete påverkar vår frihet. Utan tidigare erfarenhet offrade hon sitt blod, svett och tårar när hon högg och karvade fram en träängel under sex månader. Konstverket monterades sedan tillsammans med arbetsbänken där verket skapats i en repupphängning efter traditionella japanska mönster. Det visades på Konstfacks vårutställning 2014 och på Uppsala Konstmuseum.

Koreografen och dansaren Felix Ruckert (Berlin, Tyskland) har dedikerat sitt arbete till att utforska gränslandet mellan makt/sexualitet och konst/dans efter att under många år arbetat tillsammans med legenden Pina Bausch (dansare och koreograf). Den japanska repkonstens estetik och ifrågasättanden av den har varit central i hans arbete där han sedan 2005 skapat mänskliga installationer på temat begränsad rörlighet i meditativa miljöer.

Vem kan utöva kinbaku?

Det finns många anledningar varför man väljer att utöva kinbaku, och de repcommunityn som finns består av människor med olika bakgrunder och motivationer. Det som för alla samman är ett intresse för närvaro och uttryck. Detta resulterar i att allt från kroppsintresserade akrobatiska yogautövare och andligt intima tantriker, till maktintresserade BDSM-utövare och tangodansare börjar med kinbaku.

Repfetischism

Många som utövar kinbaku har en fetischistisk attraktion till rep eller utvecklar den med tiden då repen som objekt och material får en speciell betydelse. Det kan handla om känslan av rep mot huden, fjättrande hårt eller smekande mjukt, doften av rep eller skapandet av repmönster. Traditionellt används alltid rep av naturmaterial som hampa eller jute, vilka behandlas med bivax och oljor för att ge repen både doft och karaktär. Det visuella tar starka intryck ifrån den japanska estetiken och ibland utvecklas små ritualer, som att viga en uppsättning rep till en speciell person eller ett sinnestillstånd där repens färg, behandling eller någon liknande representerar just den känslan. Ett minutiöst underhåll och behandling av repen för ofta sinnet tillbaka till tidigare upplevelser. Liknande fetischism utvecklas även kring andra objekt som kimonos, tengui (japanska för ett handfärgat tygstycke som används att binda för ögon eller mun), platser och mycket mycket mer.

Varför binda?

Att binda handlar ofta om att få makt och att våga och vilja ta ansvar för en annan människa. När makt är något man får (till skillnad från tar) uppstår en otrolig intimitet och närvaro som kan utmynna i sensualitet, sexualitet, omhändertagande, sadism, dominans eller något helt annat. Ett av de vackraste ögonblicken under en kinbaku-session är när den bundne ger sin tillit och lämnar över sig till den som binder. Närvaron som uppstår upplevs ofta som meditativ och ett tillstånd av flöde där vardagens problem och måsten är långt borta. Många sexuella fantasier kretsar kring makt och att äga en annans kropp och sinne, då det är förbjudet och stigmatiserat. Kinbaku är en trygg och säker form att utforska dessa fantasier. Som kontrast till närvaro och intimitet finns även de tekniska kunskaperna av att binda; att lära sig nya bindningar antingen genom att studera traditionella mönster eller hitta egna vägar, eller att klara av avancerade upphängningar.

Varför bli bunden?

Att bli bunden handlar ofta om att lämna över makten; att våga och vilja låta en annan människa ta över ansvaret. När makten är något man ger (till skillnad från att den tas) uppstår en otrolig intimitet och närvaro som kan upplevas som sensuell, sexuell, meditativ, utmanande, masochistisk, undergiven eller något helt annat. Att våga lämna över makten är ofta väldigt förlösande och frigörande då det bryter mot många normer i vårt samhälle om att vara stark och klara sig själv. Många sexuella fantasier kretsar kring maktlöshet, då det är förbjudet och stigmatiserat. Kinbaku är en trygg och säker form att utforska dessa fantasier. Att vara bunden ger möjlighet till starka fysiska sensationer av njutning som kan blandas med sensuell smärta. Mer avancerade bindningar och upphängningar ger känslan av att flyga utanför sin kropp, att vara viktlös och fri, och att släppa kontrollen ytterligare. Många som blir bundna för första gången beskriver känslan mer som att vara hållen av repen i en stor kram, än att vara fastbunden.

Varför betrakta?

Att betrakta ett möte mellan en som binder och en som blir bunden kan vara en mycket stark upplevelse, varför kinbaku är populärt som performance. Betraktarens empati möjliggör att uppleva allt från sinnesstämningen till repens fysiska sensationer. Betraktarens närvaro bidrar ofta till mötets intensitet och ger utlopp för både exhibitionism och voyeurism. Detta gör att kinbaku utövas i olika former, allt från helt privat med endast den som binder och den som blir bunden, eller i ett mindre sällskap, till större scenframträdanden. Det finns fortfarande få tillfällen att betrakta kinbaku i verkliga livet, varför det finns en uppsjö av fotografier, målningar och filmer tillgängliga, och det har blivit en konstart i sig.

Kropp och fysik

Egentligen vem som helst som har ett intresse för det kan utöva kinbaku. De flesta bindningar kan anpassas till olika kroppstyper och alla har vi inom oss möjlighet att uppleva intimitet och närvaro. Det är dock viktigt att känna till sin kropp och dess begränsningar för att känna sig trygg och undvika skador. Fotografier och filmer gestaltar nästa alltid väldigt erfarna bindare och de bundna besitter ofta en stor kroppskännedom. Därför är det viktigt att inte blint kopiera det andra gör utan att anpassa till sig själv och sina egna erfarenheter, kunskaper och fysiska kondition. I våra repcommunityn finns utövare i alla åldrar, med allt från gravida flerbarnsmammor och kontorsarbetare till gamla proffsgymnaster. En gemensam nämnare är att ju mer vi utövar kinbaku och hänger oss till varandra, vår kropp och vårt sinne, ju bättre tar vi hand om oss själva och varandra.

Historia

1603-1867 Edo-perioden

Under Edo-perioden användes ordet hojo-jutsu, vilket betyder att binda fångar för bestraffning. Hojo-jutsu utövades av samurajer och dåtidens polis i det strikt hierarkiska japanska samhället. För att särskilja fångar efter deras sociala rang och eventuella brott utvecklades en mängd olika bindningar, allt från enkla och plågsamma till intrikata och vackra. Dessa bindningar inspirerar fortfarande kinbaku-utövare även om syftet nu är ett helt annat. Exakt hur hojo-jutsu utvecklades till kinbaku är oklart.

1920-1950 Seiu Ito & Kitan Club

En del hävdar att konstnären Seiu Ito är skaparen av kinbaku som 1920 erotiserade hojo-jutsu bindningar från gamla shunga, japanska bildtryck i trä. Andra hävdar att samurajer under Edo-perioden sexuellt nyttjade sina fångar som ett maktuttryck vilket lever kvar under samtyckande former i den japanska erotiken. Seiu Itos verk publicerades i olika japanska tidskrifter varav den kändaste var Kitan Club. Traditionen att grafiskt avbilda kinbaku har sedan under åren moderniserats från tidskrifter till böcker, videofilmer, DVD:er och slutligen flyttat ut på Internet.

1950-1980 Andra världskriget

Efter andra världskrigets slut när USA ockuperade Japan började traditionell japansk underhållning så som uppassning av geishor och Kabuki-teater anpassas till en ny västerländsk publik. Där föddes kinbaku som scenshow med pionjären Eikichi Osada. Han började anpassa reptekniken för att göra den säkrare och mer spektakulär genom att införa inövande mönster och bindningar för upphängningar. Showerna visas fortfarande idag på ‘happening bars’ där rika besökare betalar för en upplevelse, ofta med ett erotiskt fokus och kopplingar till den Japanska porrindustri.

Samtidigt spreds bilder från Kitan Club till västvärlden där den blandades med västerländsk bondage så som handklovar och läderbojor. Västerländsk bondage var under tiden populärt inom detektivhistorier på temat “jungfru i nöd” och Bettie Page var en stor stjärna. Då kunskapen framförallt spreds via fotografier och tidskrifter försvann den bakomliggande förståelse för hängivelsen i mötet, och fokus hamnade istället på hjälplösheten och fjättrande. Därmed kom den repkonst som utövades i västvärlden att länge handla mer om shibari än kinbaku, och så förblev det under många år.

1980-2000 Ryu & Europa

I slutet av 1980 reste den unga tyska fotojournalisten Osada Steve till Japan för att dokumentera den Japanska kulturen. På okända vägar lärde han känna Eikichi Osada och började studera hans repkonst. Strax efter Eikichis död började Steve uppträda under namnet Osada Steve. Ett av hans stora mål blev snart att sprida den japanska repkonsten utanför Japan, varför han gjorde en struktur för kunskapen han fått och skapade sin egen Ryu (japanska för kampsportsskola). Han uppförde även flertalet dojos (träningsskolor) runt om i världen där hans lära fortfarande lärs ut. Därför var det först på 2000-talet som västvärlden förstod den verkliga meningen bakom kinbaku genom mötet mellan människor som Osada Steve och hans andra instruktör Yukinaga Max lärde ut. Under senare år har allt flera repmästare börjat definiera sina egna skolor och antalet Ryus har vuxit.

2000-idag Porrindustri och finkultur

Något ironiskt har sedan den japanska repkonst funnit sin plats i vilt skilda rum. I Japan är kinbaku fortfarande i första hand förknippat med porrindustrin där repmästaren som binder ofta är tämligen oviktig (inte med i bild, kommer längst ned i eftertexterna, eller uppträder i anonyma svarta solglasögon). Samtidigt i Europa och Amerika har repen blivit finkultur och återfinns inom konst, media, reklam, självutveckling och terapi. När man samtalar med utövare oavsett ursprung och bakgrund så är det ändå mötet och kommunikationen mellan två människor som sammanför och berör.

… a form of instant composition: a physical, emotional and mental dialogue between two (or more) persons in order to create intense emotions, a dramatic scene, an interesting visual artwork and a deep spiritual connection. Ideally all of that together at the same time. In one word: a Dance

Felix Ruckert

12 Aspekter

Att beskriva den japanska repkonsten kinbaku genom tolv aspekter skapar en överblick över hur kunskapen är strukturerad i Andys huvud. De olika aspekterna exemplifierar kopplingarna mellan kinbaku, tantra, dans, aikido, psykologi och scenkonst och är fundamentala för hur Andy inspireras, lär ut och själv praktiserar kinbaku.

Aspekterna är applicerbara i alla typer av bindningar hela vägen från marken till upphängningar i luften. De är uppdelade i tre kategorier för att belysa vilken erfarenhet som rekommenderas för att kunna tillgodogöra sig kunskapen. Därför kan de tolv aspekterna ses som en måncykel; när den sista aspekten är nådd kan de första ses i ett nytt ljus och återigen ge ny lärdom.

Aspekter lämpliga för nybörjare

1. Ichi-nawa

Ichi-nawa betyder ‘ett’ ‘rep’ på japanska och symboliserar enkelhet och improvisation. Ichi-nawa kräver minimala förkunskaper och är därför enkelt att lära sig, och erbjuder samtidigt stort utrymme för fördjupat utforskande och lärande. Det är en bra introduktion till rep för nybörjare och ger mycket frihet att fokusera på icke-tekniska aspekter av rep, som till exempel kommunikation, intimitet och närvaro.

2. Ritualer

Ritualer skapar en plats där den japanska repkonsten kinbaku möter den sexuella andligheten i tantra. Det är en plats för närvaro; att vara här och nu istället för att reflektera över det förgångna eller att planera inför framtiden. Det som skapar platsen beskrivs inom kinbaku som qi-energi och har sina rötter i taoismen; inom tantran kallas det för sexuell energi och närvaro; inom BDSM för subspace/topspace; och inom beteendevetenskapen kallas det betingning. Genom att skapa ritualer kan vi lättare hitta tillbaka till den platsen. Ritualerna innehåller ofta andning, intentioner, sexualitet, symboliska handlingar och en känsla av att det vi gör är ett bidrag till någonting utanför oss själva, som en annan människa, grupp, högre syfte eller gudomlighet.

3. Den egna vägen

Att praktisera kinbaku innebär alltid en dualism mellan att följa olika nawa-shi ryu (japanska för ‘rep’ ‘mästare’ ‘skolor’) så som Osada Ryu eller Yukimura Ryu, och att följa sin egen väg. Oavsett om det handlar om ett visuellt uttryck, en teknisk övertygelse eller anledningen till varför man binder. Inom scenkonsten har det länge studerats kreativitet; vad som gör någonting intressant eller vad som väcker känslor. Dessa kunskaper kan användas för att finna sin egen väg inom kinbaku, respektera och förtydliga den.

Aspekter lämpliga för utövare

4. Shu-Ha-Ri

Shu-ha-ri är en sammansättning av tre japanska uttryck som beskriver en intellektuell teknik för lärande i tre steg. Först följer vi reglerna, sedan ifrågasätter vi dem, och till sist blir vi reglerna. Ett klassiskt område där shu-ha-ri används är för att förstå hur Osada Steves överkroppsbindning med tre rep är uppbyggd. Under shu-steget analyseras de olika byggstenarna en bindning består av; dess funktioner, begränsningar och varför just den byggstenen används här. Under ha-steget börjar vi ifrågasätta; vi provar att byta ut olika byggstenar, ändra ordningen eller helt enkelt hoppa över vissa. Om vi någonsin når ri-steget skriver vi ett brev till Osada Steve som kräver en förändring.

Shu-ha-ri används för till exempel överkroppsbindningar, höftbindningar, benbindningar och grundläggande upphängningar.

5. Kata

Kata är ett japanskt uttryck som beskriver en kroppslig teknik för lärande. Kata används för att bygga upp muskelminnet att automatiskt genomföra de mest grundläggande bindningarna perfekt. Det kan uppfattas repetitivt och tråkigt men är extremt nyttigt att spendera tid på. Det tar cirka två- till trehundra repetitioner för att bygga ett muskelminne och ytterligare cirka tvåtusenfemhundra för att uppnå fulländning.

Kata kan användas för till exempel startknuten, friktionslås och hantering av upphängningsrep.

6. Anatomi

Att lära sig anatomi och förstå hur kroppen är uppbyggd skapar mer säkerhetsmarginal. Med den kunskapen blir det möjligt att använda mer avancerade bindningar. Det ger en förståelse för hur kroppen kan belastas, hur länge och under vilka förutsättningar. Anatomi berättar hur kroppen kan påverkas; vad som ger upphov till njutning, avslappning och smärta, samt när smärtan är ett symtom på något som kan ge permanenta skador. Det är en grundsten för att göra upphängningar och gör det lättare att binda olika människor med olika kroppar.

7. Flöde

Att skapa flöde i sitt bindande handlar om att hantera repen, sin egen kropp och den bundnes kropp smidigare och mera effektivt. Inom kinbaku används det två japanska begrepp; sabaku (‘att hantera’ på japanska) betyder att vara lat och effektiv, att inte använda flera handgrepp än nödvändigt och att hela tiden förbereda för nästa steg. Och ura-wasa (‘bakom teknik’ på japanska) beskriver den teknik som inte syns på bilder eller i uppträdanden men som gör bindandet enklare, snabbare och säkrare.

8. Balans

Att ta kontroll över balansen är att ta kontroll över den bundnes kropp. Inspirationen kommer ifrån aikido där begreppet kuzushi (‘att obalansera’ på japanska) beskriver hur rörelseenergi används för att förflytta och manipulera kroppar. Från dansen kommer ett tydligt kroppsspråk, vilket möter tantrans andningstekniker som skapar en enkelhet och vilja att följa. Utöver att det är praktiskt att kunna kontrollera den bundnes balans, så kommunicerar det även en maktförskjutning.

Aspekter lämpliga för erfarna

9. Tystnad

Att skapa tystnad i mötet mellan den bundne och den som binder symboliserar ett enormt steg mellan noviser och erfarna. Den ordlösa kommunikationen är en otrolig kontrast till den stimmiga och högljudda vardagen. Istället för att fråga “får jag göra så här” och sedan ge den upplevelsen, så handlar ordlös tystnad om att inkännande ta. För att kunna i tystnad ta, måste den som binder känna trygghet i sin teknik och kunna läsa den bundnes reaktioner. Här kan man titta på kroppsspråk, andning, muskelspänningar, kroppstemperatur, hjärtslag, minspel och mycket mycket mer. Det handlar även om att vidga sin uppmärksamhet från repet eller kroppsdelen som binds just nu till hur det påverkar hela kroppen och dess omgivning. Att kunna binda i tystnad förmedlar en trygghet och öppnar upp för en fullständig hängivelse i stunden.

10. Seme-Nawa

Seme-nawa (‘attack’ ‘rep’ på japanska) symboliserar samtyckt sadism, smärta och lidande inom kinbaku. Det upplevs ofta som en kontrast till den mjukare, mera sensuella och tantriska form som reputlevnad vanligtvis har. Fokus ligger på de fysiska sensationer som den bunde upplever direkt genom repen, kroppspositioner och redskap. Traditionella redskap är bröstklämmor, vax, bambupaddlar och käppar. Seme-nawa blandar ofta smärtan med sexuell njutning eftersom de har en förstärkande effekt på varandra. Seme-nawa kan ses som den fysiskt mörka sidan av kinbaku.

11. Newaza

Newaza är ett ord med många betydelser inom kinbaku. En betydelse är emotionell och mental dominans eller påverkan. Det finns även en uppsjö av vägar för att uppnå newaza, så som förförelse, skam, plikt och erkännande. Valet av väg är väldigt personligt och beror mycket på kultur, uppfostran och normer, vilket förklarar varför skam är återkommande i japanska referenser. Att skapa känslor är en kraftfull väg oavsett målet; all njutning, belöning och upplevelse är beroende av vår hjärnas bedömning och den påverkas starkt av vårt emotionella läge. Newaza kan ses som den psykiskt mörka sidan av kinbaku.

12. Reiki

Reiki är en Japansk healingteknik som använder handpåläggning för att överföra Ki-energi genom charkapunkter på kroppen. Reiki inom Kinbaku kan användas antingen symboliskt för att förmedla en känsla, eller för faktiskt läkande av fysiska eller emotionella trauman. Det beror helt på utövarnas egna tro men den praktiska tekniken är samma oavsett. Sexualitet, självkänsla, kärlek och salighet är exempel på känslor som kan uttryckas eller påverkas genom Reiki men egentligen är det endast utövarens egna tro som sätter gränserna. Medicinskt finns det självklart ingen forskning som styrker effekterna av Reiki.

Lärare

Följande personer har haft stor påverkar på Andys utveckling.

Felix Ruckert äger och lever på Schwelle7 i Berlin där han har dedikerat sitt liv till att utforska gränslandet mellan BDSM och konst. Han har en bakgrund som dansare, koreograf och var en de avl Pina Bausch danskompani. Felix representerar kreativitet, improvisation och gränssökande. Han pratar ofta om kraften i det okända, som håller en oändlig potential, och hur en upphängning som är på gränsen att misslyckas aldrig gör det, utan istället blir något nytt. Ett sådant synsätt på kinbaku kräver en otrolig kunskap om kroppens anatomi och en ordlös kommunikation. I Felix fall härstammar det från ett akademiskt förhållningssätt till kroppen, vilket är unikt inom BDSM världen. Andy mötte Felix första gången under 2012 och har efter det återkommit till Schwelle7 många gånger, bland annat för European Riggers Exchange (EURIX). (hemsida)

Yukinaga Max äger Copenhagen Shibari Dojo i Köpenhamn där han tillsammans med sin livspartner Tina lever och lär ut traditionell kinbaku. Max och Tina har under de senaste tjugo åren spenderat månader i Japan för att lära sig kinbaku av en utdöende generation. Max ses som arvtagaren till Osada Steve och bär redan Yukimura Haruki’s namn. Han pratar ofta om hur kinbaku håller på att förändras, hur det blir mera uppvisningsinriktat, som en modern cirkus där bindaren ständigt söker nya partners att förföra med sina rep. Max utbrister ofta “simple does it” och “no hanky panky” vilket säger mycket om det intima möte han vill skapa, ett möte bortom teknik och alldagligt sex. Andy mötte Max första gången under 2013 och tar återkommande privatlektioner. (hemsida)

Inspiration

Följande personer har Andys inspirerats av i olika sammanhang.

• Bergborg, Stockholm, kunskapsutbyte (hemsida)
• Esinem, London, workshops och privatlektioner (hemsida)
• George Barkas, Quebec, workshops
• Gorgone, Paris, workshops (hemsida)
• Kasumi Hourai, Nagoya, workshops (hemsida)
• Kinoko Hajime, Tokyo, workshops (hemsida)
• MoonlightShadow, Antwerpen, workshops och kunskapsutbyte
• Nawashi Kanna, Tokyo, workshops (hemsida)
• Nicholas Yoroi, Paris, workshops (hemsida)
• Osada Steve, Tokyo, privatlektioner (hemsida)
• Otonawa, Tokyo, workshops
• Pedro Cordinhas, Lisabon, workshops och kunskapsutbyte (hemsida)
• Peter Slemrian, Köpenhamn, workshops och privatlektioner
• Ricardo Wildties, Paris, workshops (hemsida)
• Shigonawa Bingo, Tokyo, workshops