Juli

Under många år har min hals inte varit min egen. Andetag mot min hals. Närhet med min hals, det gick bara inte. Och det var därför jag vände mig till Andy och hans repterapi. Att utmana. Trigga. Ja, möta det där jag är så rädd för! Han hjälpte mig på det mjukaste sättet att hamna där tankarna ville fly…och sedan hjälpte han mig med sin lugna närvaro att våga göra motsatsen. Jag flydde inte utan ändrade fokus. Andningen. Avslappningen. Vågade komma tillbaka i nuet. Det har jag aldrig gjort förut! Aldrig haft möjligheten till. Alltid annars när jag flytt så har andra backat…vilket jag idag insåg förstärkte min flight reaktion. Men idag flydde jag inte. Jag kom istället tillbaka. Och vet ni….jag dog inte! Inget hemskt hände! Det var ju till och med riktigt skönt? Lättnadens tårar. Wow.

Jag vet att jag inte är helt där ännu, men mötet idag…jag känner sådan enorm tacksamhet för mötet idag. Min hals är plötsligt min igen! Och inte bara det, jag tycker den är vacker också! Bara tack känns fjuttigt för hur stort det här är för mig!