Martina

Lite svårt att placera helgen… Å ena sidan intensivt, djupt, utmanande, nytt. Men samtidigt väldigt enkelt, okomplicerat, inget märkvärdigt alls. Som i att det kändes så intuitivt rätt och enkelt, som man gjort det hela livet. Som ett kroppsminne nästan…

Och det där tangerar väl den där filmiska drömmen jag hade – som i att i en parallell tidsloop har jag redan levt det här livet hela tiden.